I tv- och videosammanhang anges av tradition upplösningen i linjer. Vertikalupplösningen är antalet horisontella linjer staplade ovanför varandra, medan horisontalupplösningen, som också anges i linjer, är antalet vertikala linjer sida vid sida. För tv anges dessutom horisontalupplösningen relativt till bildhöjden, det vill säga att den angivna horisontalupplösningen ska multipliceras med tv-apparatens formfaktor, vanligtvis 1,33:1, för att erhålla det absoluta antalet vertikala linjer i bilden.
För PAL är vertikalupplösningen 625 linjer varav 576 används till själva bilden, övriga linjer används för till exempel text-tv. Detta är ett absolut krav för all PAL-kompatibel utrustning och gäller under alla omständigheter och genereras av bland annat kameror, tv-spel, videobandspelare och dvd-spelare.
Horisontalupplösningen kan däremot variera. För utsänd tv anges 500 linjer, medan till exempel en vhs-spelare har en horisontalupplösning på 240 linjer. Eftersom dessa värden är relativa erhålls med tv:ns formfaktor 1,33:1 följande absoluta värden: 1,33 × 500 = 665 linjer för tv-utsändning och 1,33 × 240 = 319 linjer för vhs. Det bör dock anmärkas att antalet faktiska linjer vid tv-mottagning även beror på kvaliteten på antennsystemet och tv-mottagaren då horisontalupplösningen minskar i takt med frekvensbegränsningar i antenner, kablar, och den faktiska tv-mottagaren.
Dagens TV-apparater har vanligtvis upplösningen 1920×1080. Den tidigare standarden var 768×576.